Foto: Veronica Vesterlund, Modell: Maja Karlström

Alltså Maja är så söt att jag får ont i magen.
Ganska nöjd med resultatet av min och Majas lilla fotosession i morse framför fönstret.
Första plåtningen med nya kameran (Nikon D200) Klockrent.

Vad tycker ni?

Smillas kille har varit här hela helgen.
Dom har hånglat, busat, kramats, sovit, ätit och gnagt på varandra.
Nu har Des tagit tåget hem igen och Smilla är lite lagom deppig.

Jag är glad, för jag har en ny kamera!

Mammas Julgran med tomten, och svärpäronensjulgran med klapparna

Nu är väl julen ändå över på riktigt?
Jag har plockat bort alla (Dom få) julsakerna vi haft i år och Mamma har hemma hos sig packat ner vår 100 år gamla tomte i förrådet. Han behöver sin sömn förstår ni. Och Smilla har lagt sidenbandet på hyllan till nästa år.

Och jag fick världens bästa julklapp igår. Som jag köpte till mig själv. I efterskott
Ni ska få se sen. Jag har nämligen besök under helgen så det finns inte ngn tid för datoriserande här inte.

Har ni fått några fina julklappar?

Det finns många fiffiga bloggare ute i landet och två av dom är tjejerna som driver Sidenrosett.
Tillsammans knåpar dom ihop söta små smycken som dom sedan säljer via sin blogg.
Det extra fiffiga och fina med det här är att dom skänker 20% av intäkterna till Rädda Barnen.

Bild: Sidenrosett

Kika in och lägg en beställningen vettja!

Alltså, jag måste bara fråga:

Är det ngn som är intresserad av att köpa en Nikon D40 med kitobjektivet 18-55 mm?

UPDATE: Kameran är redan såld.

Vi hade så mysigt igår så. Middag hos Naomi i hennes nya Lya och sen fylldes det på med lite mer folk. Tyvärr blev det inte många timmars sömn på brorsans hårda madrass i vardagsrummet. Jag gav upp och åkte hem i förmiddags. Vissa andra (läs: Mårty) befinner sig fortfarande i vågrätt läge i sthlm så jag fördrev min förmiddag med en långpromenad med Smilla i det underbara vädret.
Jag älskar dagen efter när man som jag på fester oftast bara glider runt med ett glas i handen för syns skull. Jag blir liksom aldrig bakis då. Kanon!

Och glömde kamerabatteriet.
Hur orutinerat är inte det?

Så allt jag har att erbjuda er är två mobilbilder. Den första från tolvslaget. Naomi fick min tolvslagetpuss. Och Mårty, och Brorsan och Viktor. Fullt upp förstår ni.
Bild nr två är från promenaden. Fullt påpälsad med solen i ögonen, så underbart!

Och tack!Tack fina älskade ni för era värmande ord.
NI kanske är bäst, ja det är ni nog.

Gott nytt år till er alla och hoppas ni är lika taggade för 2009 som jag är idag!

Årskrönika Del 12:

Ni som hängt med riktigt länge kanske minns min lilla slogan: Humlisen - On my way back.
Låt mig säga såhär - Jag är tillbaka. Nu är den resan slut, imorgon börjar en ny. Hoppas ni vill följa med.

September var den månad det här året jag bestämde mig för att inte ta några sömntabletter mer. Nånsin.
Efter att ha tagit dom regelbundet i nästan 3 år.

December var den månad jag först kände sviterna av det.
Jag slumrade oftast till vid 03 snåret efter 15 omgångar FreCell på mobilen och steg upp vid 06/07 i hopp om att jag nästkommande natt skulle somna av ren utmattning. Men icke. Jag behöver helt enkelt inte lika mkt sömn som alla andra. Punkt.

December var också den månad det här året som var mörkast, gråast och deppigast.
Varje dag var som ett tungt, hemskt steg mot det oundvikliga.
Den sista December 2008 är jag inte längre sjukskriven utan arbetslös och frisk på pappret.

Det här är otroligt tungt och jobbigt för mig. Efter nästan 4 år som sjukskriven vet jag inte längre vem jag är utan den titeln. Vem är Veronica? Det här är saker jag under december månad ägnat mig åt att lista ut. Jag har vänt utochin på mig själv, rotat i minsta lilla vrå och kämpat med att ta reda på detta.
Jag har försökt skapa mig en identitet utan stämpeln som sjukskriven.

Det var månader sedan jag accepterade att jag inte längre var sjuk, det kom som en självklarhet men den där stämpeln var inte lätt ska ni veta.

Jag skakar som ett asplöv när jag ser framför mig hur jag måste skaka hand med en främling och presentera mig, snart kommer frågan jag måste svara på - “Vad sysslar du med?”

Det tog mig 2 år att acceptera att det var ok att svara  - “Jag är sjukskriven”
Jag har lärt mig att leva med det, jag har blivit den personen jag skämdes så mkt över att bli.

Och nu står jag här.
Tom.

Och undrar vem fan jag egentligen är?

Det här är en fråga med oändliga svar har jag lärt mig.
Det här är en fråga alla undrar över, nån gång i livet.
Den här frågan ska man inte vara rädd för utan snarare nyfiken på.

Baskemig 2008 nu jävlar är det sista dagen på det här året och 2009 kommer bli outstanding!

Efter varje nedgång kommer en uppgång, det bara är så. Efter så många år av nerförsbackar vet jag att det faktist är min tur nu. 2009 ska bli mitt år och jag ska slåss för det. Jag är så redo som man kan bli. Jag har gråtit, jag har slagits, jag har skrikit och kämpat mig upp för den här evinnerliga uppförsbacken.

Ge mig förihelvette en nerförsbacke det är jag så värd.
2009 är mitt år och nu sätter jag punkt för den här oändligt långa årskrönikan. Nu sätter jag punkt för mitt 2008 och lägger mig i sängen, bredvid min älskade karl och tänker på hur bra jag faktist har det. På vilken erfarenhet jag fått av den här resan. På vad den format mig till. På den jag ju faktist är.
På vem Veronica är.

En stark, jäkligt envis och viljestark tjej som har världen för sina fötter.

Norrtälje från ovan

Sorry om jag bombat er med massor av inlägg. Det är mkt för min egen skull. Mer om det sen.
Jag ska bege mig ner på stan en sväng för att införskaffa lite förnödenheter till morgondagen, och träffa Fina.

Hur ska ni fira Nyår?

Årskrönika del 11:

Som sagt, det började deppigt och jag var glad för allt roligt som hände med så otroligt ledsen över att tiden var knapp och jag snart inte hade tryggheten kvar som det faktist är att vara sjukskriven. Snart skulle jag bara vara arbetslös. Utan erfarenhet och utbildning. Med bara ett 3,5 år stort hål i CV:t. Hur tusan skulle jag lösa detta? I slutet av november började jag ljuga. Gör inte alla det på sitt CV? Jag fyllde det där långa hålet med halvsanningar. Spädde på sanningen lite och drog bort en del. Nämnde inte att jag varit sjuk.

bilden är klickbar

Sen slutade jag vara privat i bloggen också. Ni som hängt med länge märkte nog av det, ni andra kanske inte alls. Jag minskade ner på allt skriveri om det Onda. Det blev för mkt. Jag var redo att ta ett steg i nästa riktning även om det var tungt, därför fick det bli så i bloggen också.
Jag uteslöt det Onda och Presenterade er för Naomi istället:

Bilden är klickbar

Dom flesta hade svårt att hänga med, vem var vem? vem var hon? Varför bloggar hon på din blogg?
Nu har ni nog lärt er vem som är vem och snart, mkt snart får ni veta varför hon egentligen bloggar här.

bilden är klickbar

Sen kom frosten.

bilden är klickbar

Och Älskade Mamma karlströms 50års fest. Jag köpte en blixt så jag kunde dokumentera hela stora festen. Det blev min present. Mårty sydde ett par sockkaniner. Det var uppskattat det med..

bilderna är klickbara

Sen kontaktade Jens mig, han ville Låna mina modeller Emma och Maja. Självklart sa jag, om du lär mig studion. Ok sa han. Bra deal tycker jag. Jag fick också mail från söta Anna, hon och hennes syster ville ha lite bilder, ofcourse!

bilden är klickbar

Sen åkte vi på nästa resa, Jag, Mårty, Perra och Naomi. Vi drog till fjällen och hade sjukt kul.
Det behövdes och jag blev lite gladare.

Publicerat i Veronica tisdag 30 december kl. 11:22 | Kommentera (0) »

Årkrönika Del 10:

I oktober kom Mårty hem och vi målade lägenheten och jag hade nästan alltid likadana kläder på mig. Det har jag fortfarande. Så fikade vi mkt, jag Mårty, Perra och Naomi.

bilderna är klickbara

Sen hörni började jag fotografera på allvar.
Massor av människor! Jag kröp runt i höstlöven och hade så jäkla kul! Sen var jag ju en svän på Bloggalan med Maja. Minns ni? Och jag hade nästan inget ont alls förutom lite i skallen, men det har väl alla tillochfrån? Migrän ni vet..

bilderna är klickbara

alla bilder är klickbara

Jag fick till många bra bilder och allt det ledde till många bra saker. B.la kontaktade en tjej mig som startar upp en nätidning och ville ha min hjälp. Under hösten har jag fotograferat lite olika jobb för dom. Kul va?

Och så ska jag fotografera på Söta Emmas bröllop i sommar!

Men än så länge inget riktigt jobb hörni, jag letade vidare hela månaden, och blev ratad och ratade pga att jag för till fället var sjukskriven och hade varit det så länge. Mitt i allt det roliga  blev jag riktigt deppig så November började dåligt..

Årskrönika Del 9:

När jag var i Spanien åkte Mårty till Barhain så hela september var en enda lång kringflackande resa för mig.

Mårty var jätte jätte saknad

Väl hemma från Spanien blev det släktträff i Vadstena, sen direkt till helsingborg för att hälsa på min bloggkompis Sara som tyvärr slutat blogga nu! Shit vilken mysig stad det var och gud så trevligt jag hade det. Därefter blev det en sväng hos mamma och sen äntligen hem och vila. Då hängde jag mest hemma hos svågern i huset bredvid. Jag gillar inte att vara ensam.

bilderna är klickbara

Jag fotade Mammas katt och blev väldigt nöjd med bilderna. Jag började också lite smått skriva på ett CV och bestämde mig för att på ritkigt blir frisk och för att på riktigt skaffa ett jobb. På riktigt!

Bilden är klickbar

Jag bestämde mig också för att jag ville bli fotograf. Att det var det jag ville syssla med såsmåningom.

.

bilderna är klickbara

Publicerat i Veronica tisdag 30 december kl. 10:44 | Kommentera (1) »

Årskrönika Del 8:

Vi köpte en ny lägenhet. Och sålde våran gamla. Nu skulle Mårty få närmare till jobbet, bara 4 minuter till tåget. I mitten på augusti flyttade vi.

bilderna är klickbara

Jag hälsade på Maria hemma i Västerås, och det regnade hela veckan. Det regnar alltid när jag hälsar på Maria. Hon sminkade och jag fotade. Hennes kompis Kim fick vara modell och till vår hjälp hade vi en lampa. Jag publicerade även bilder på Viktoria som jag redigerat. Sånt där var nytt för mig, hade aldrig gjort sånt tidigare men fick lite tips från andra som kunde. Jag fotade även Amanda och hennes Tvillingbror Adam. Även dom “främlingar” som mailat om jag ville plåta dom.

bilderna är klickbara

Jag började umgås mer och mer med Naomi.Vi är så lika hon och jag. Vi har så mkt gemensamt och tycker så mkt om varandra även om jag från färsta början tyckte hon var en tjatig, ettrig jävel, hon tyckte inte om mig heller ska ni veta. Men så blev det ju så bra ändå! Nu älskar jag att hon är så pratig och hetsig och alltid gör tusen saker samtidigt. Hon är som jag liksom.
Och Maja var och hälsade på i flyttkaoset.

bilderna är klickbara

Mårty fick också veta denna månad att han skulle öppna en H&M Butik i Barhain med tio andra svenska kollegor. Jag belev glad för hans skull, men ledsen för att jag skulle bli ensam så lång tid. (Så gick min telefon sönder..)

alla bilder är klickbara

Så jag tvingade med min kusin tio dagar till spanien tillsammans med min mamma och vår gemensamma moster och deras 4 kompisar. Där solade vi, badade, läste böcker och hängde med min vän Linda som så passande råkar bo där. Ibland undrar jag själv hur jag lyckas spara ihop till allt jag gör, ytterligare en resa liksom? Men ja, allt går bara man vill!

alla bilder är klickbara

Årskrönika Del 7:

Ojojoj, minns ni Juli? Det var allt som oftast runt 27 grader varmt och gassande sol. Den mesta tiden spenderades i så tunna kläder som möjligt och gärna på stranden.
Smilla var riktigt korthårig.
Jag smälte nästan bort i lägenheten som vi bestämt oss för att sälja.
Först skulle jag bara bråka rejält med föreningen vi bodde i. Under Juni månad regnade det in i vår lägenhet för att dom jävlarna vägrade laga hålet i yttertaket! Jag fick tillslut rätt och föreningen stod för alla kostnader. Jag är rätt envis jag.

Alla bilder är klickbara

Mårty jobbade igen efter sin tidiga semester och jag försökte få tiden att gå.
Umgicks mkt med kompisar och planerade i tysthet för framtiden. Jag hade inte särskilt ont och var så glad för dom nya medecinerna. Tänkte lite då och då på att det var tomt utan Lisa, men slog bort tankarna så att jag slapp känna ngt.
Jag längtade efter Norrtälje och havet.
Uppsalas små sjöar duger inte för en tjej som jag som är uppvuxen på sjön.

Vi tog en dagstripp till Öregrund en av dom varmaste dagarna  - Jag, Mårty, Smilla och Svågern.

Alla bilder är klickbara

Dom andra varma dagarna spenderade vi på taket eller nere på gräsmattan.

Jag fotade Maja igen och både hon och jag hade utvecklats, visst?

alla bilder är klickbara

Själv blev jag mörkare i håret och fotade en tjej som heter Viktoria. Den första “främlingen” jag fotograferade. Hon mailde helt enkelt och frågade om jag ville ta några bilder. Och det ville jag så klart.

Alla bilder är klickbara

Jag avslutade månaden med en sväng till saltkråkan med mamma och moster.

Årskrönika Del 6:

I juni kom sommaren.

bilderna är klickbara

Och jag hade på mig massor av blommiga plagg och släpade runt på kameran i handväskan.
Jag njöt för första gången av sommaren.
Tidigare år har jag bara hatat allt vad barbent och lättklätt heter.

Jag fortsatte att äta nyttigt och trivdes med livet.

Jag fortsatte fota, mkt blommor. Jag insåg dock att människor var det jag ville fota framförallt.

Mitt livs sista besök hos Lisa som patient ägde rum och jag hade kanske väldens största klump i magen innan det mötet. Helt plötsligt var jag nu “frisk” och förväntades vara redo för livet på egen hand.

När jag träffade Lisa första gången var jag tuffast i hela världen. Det fanns inget mitt stenhårda yttre inte klarade av.

Jag lät inget komma åt mig och jag hade ingen relation alls till mina känslor. För mig existerade dom inte ens.

Hon fick mig efter ett par månader att smälta och förvandlas till en liten liten flicka som inte kunde ngt alls. Dom resterande åren hos min klippa växte jag.
Blev den Veronica jag är idag och den här tisdagen i Juni var det så dags för min examen.
Där och då bestämde jag mig att jag skulle baskemig bli Fotograf.
Jag tror jag ska klara det galant.

Bilderna är klickbara

Mårty hade jobbat jätte jätte mkt hela året så han klippte hockeyfrilla och satte på sig pilotsolisar och drog till Swedenrock med några kompisar för en veckas semster.
Jag passade istället på att ta årets första dopp och festade i sommarvärmen med mina norrtälje kompisar.
Det var dock lite kyligt till kvällen så mössa var ett måste.

Bilderna är klickbara

Hockeyfrillan åkte av så fort Mårty kom hem (Passade sig inte på jobbet) och min lilla familj spenderade resten av Mårtys semester tillsammans. En hotellnatt i Stockholm och Topshopshopping. Jag vann 5000 kr av Elle där nämligen. Jag snålade (Jag shoppar så mkt på ett år liksom!) och sparade 4000 till senare tillfällen men njöt av uppassingen ändå. Champagne och jordgubbar!
Jag ignorerade att jag var sjukskriven och låtsades att jag hade semster.
Jag hade nästan inget ont alls tack vare nya medeciner.

bilderna är klickbara

Siste helgen spenderade vi med hela familjen karlström på Landet.
Vi Spelade gitarr, badade, hjälpte till med husbygge åt god mat och fotograferade.

Jag tog dessa bilder på Maja då.
Än i dag är dom en av mina favoritbilder.

För somliga kan det tyckas konstigt att Mårty och jag spenderar så mkt tid med Karlströms som är min föredetta pojkväns familj. För oss är det en självklarhet.
Kalle är en nära vän. En av dom bästa. Föräldrarna Karlström är mina extraföräldrar. LillebrorKarlström är en extra lillebror och precis lika retsam som alla mina andra och Maja, ja hon är det finaste som finns.

Ingen kan vara så lycklig som jag.

Årskrönika Del 5:

I Maj månad hade jag äntligen tillräckligt med pengar för att köpa min Nikon D40.
Jag var så glad som man bara kan vara en dag som denna.
När man trots motgångar lyckas.

Envis är mitt mellannamn. Visste ni det?

första bilden med nikon.

Jag började snabbt som attan läsa den där manualen för den här digitala lilla saken fungerade inte på samma vis som min analoga. Som det såg ut alltså. För självklart var gjorde den det, bara det att jag inte hajjade.
Pappa Karlström lånade även ut sina fina objektiv åt mig så jag fotade, fotade och fotade.

Bilderna är klickbara. Maja & Alexandra fick bli mina första modeller.

Mest hela tiden.
Jag hann inte annat. Jo, lite. Jag njöt av det fina vädret, Åt god nyttig mat och fortsatte träna.
Vi solade på taket också, jag och mina kompisar.
Och Jag och Mårty hade picnic där. På en jorgubbsfilt i solnedgången.

Sen åkte vi till London.

bilden är klickbar

Jag, Mårty, Svågern och Emmisen.
Det lyckades jag också spara ihop till helt själv. Och det var jag också lite extra stolt över.

Jag fotograferade allt där. Hade med mig alldeles för många bilder hem. Eller nej, jag hade med mig alldeles lagom med bilder hem och var sjukt nöjd.
En favorit var den här duvan.

Årskrönika Del 4:

I april fyller många jag känner och tycker om år.
Och då kommer våren.

Även jag fyllde år. Hela 22 år.
Jag fick världens kanske finaste skor och var helnöjd. Och Lisa hade kalas på sitt lilla rum och bjöd på glass. Är hon inte kanske världens bästa? Jag fik lite paket också.

Och jag hade ofta på mig Mårtys Tees och Tights/jeans till. Ovanstående kombo var en favorit.
Mårty har glömt tröjan i Barhain.
Synd för mig.

Jag fortsatte mitt fotograferande och publicerade bilder jag tog med min lilla kompakta kamera.
Typ sånna här:

Jag fick en tid hos smärtkliniken och en diagnos.
Jag fick dock ingen vidare hjälp och kände mig utelämnad och lite deppig.
Lisa stöttade mig och jag kämpade vidare.

Jag hade hoppats på ett mirakel. Men insåg snabbt att vill man ngt måste man göra det själv.
Jag var otroligt utmattad men envis. Jag skulle fixa det här.

Jag avslutade april månad med en Weekend i Göteborg. Min vän Maria flyttade dit i början av 2007 2008 så klart!och självklart ville jag och Smilla se hur dom hade det. Maria och hennes Desmond.
Det regnade nästan hela tiden.
Utom när denna bild togs.

Årskrönika Del 3:

Jag började Träna.
Jag bestämde mig för att bli frisk. På riktigt. I rätt ordning. Nu skulle jag bli stark och träna på rätt sätt.
Därefter skulle jag skaffa mig ett jobb.

Smilla svalde ngt luddigt hemma hos Mormor I-B och fick spendera en dag på sjukan.
Det kostade multum. Numera har jag en buffert för sånna oanade kostnader.

Trots detta fortsatte jag spara varenda krona till en ny kamera.

Jag gick ner i vikt tack vare mitt nya hälsosammare liv som startade i Februari med nyttigare mat och fick en extra skjuts i Mars av träningen. Jag var ganska nöjd.

Jag var skitstolt som tränade regelbundet och blev inbjuden till ett bloggmingel med veckorevyn.
Jag var skitnervös och visste inte vad jag skulle sätta på mig för kläder.

Jag lämnade även av Mårty på Arlanda. Han skulle till Alperna i två veckor och jag fick snällt vänta hemma. Så är det när den ena tjänar massor och den andra inget alls. Jag har inte råd att göra samma sak som honom, men är för stolt för att låna pengar. Därför får jag skylla mig själv.

Jag Fikade och umgicks med mina kära vänner istället.

Spenderade en del tid i Norrtälje och hängde med B.la Linda som var hemma från Spanien.
Vi hade även tjejmiddag med hela gamla tjejgänget från högstadiet.

Och jag var ganska glad och nöjd. Trots Det Onda.
Trots att Mårty var borta så länge.

Publicerat i Veronica måndag 29 december kl. 15:09 | Kommentera (0) »

Årskrönika Del 2:

Den här månaden hände inte mkt.
Jag och Smilla umgicks mkt med Fina. Och då även med hennes vovve Kajsa. Vi båda var sjukskrivna och promenerade så gott det gick (Fina var gravid) och fotograferade. Drack mängder med te och bara va.

Jag hade också på allvar slutat blogga på blogg.se och ägnade mig helt åt humlisen.com.
Jag var skitnöjd.

Ont hade jag lika mkt denna månad men jag kämpade med att försöka vila innan jag fick ont och lade ner mkt tid på att komma på mitt nästa drag - Hur jag på bästa sätt kunde ta mig ur den här sjukskrivningnen som enligt mig då hade varat alldeles för länge. I nästan 3 hela år.

Jag klippte ihop små collage..

Glädjen fann jag till stor del i mitt fotograferande men jag kände mig låst med den analoga kameran.
Jag ville ha ut mina bilder på nätet. Jag ville dela dom med er.
Och jag kände mig inte nöjd med att ngn annan framkallade bilderna.
Ett mörkerum hade jag tyvärr inte tillgång till.

Jag sydde en del också. På beställning. Tjänade några extra slantar och började spara. Till den där rackarns digitala systemkameran.

Klickbarbild

Här följer en årskrönika och detta är del 1:

Minns ni denna banner?

År 2008 Började bra.
I julklapp 2007 fick jag en analog systemkamera med motiveringen:” Ska man lära sig att fotografera ska man göra det på riktigt.” Vad pappa inte visste då var att jag faktist redan kunde en del, tack vare fotokurserna i skolan. Men glad var jag ändå. Jag fotade upp rulle efter rulle och njöt i fulla drag. Jag drömde lite smått om att bli fotograf.
Jag tänkte tanken, men Jante slog snabbt bort den.

mkt bussåkande var det

På den tiden åkte jag fortfarande buss både en och två gånger i veckan till Norrtälje för att träffa Lisa (Min psykolog) och andra vänner.
Jag lyssnade på musik, men oftast samma låtar om och om igen. Sån är jag. Tjatar sönder saker.
Och Smilla hade jag med mig precis överallt.

Jag hade också väldigt ont, mest hela tiden och hade nyligen slutat arbetsträna på Hennes & Mauritz.
Jag skämdes ngt otroligt över att jag inte hade klarat av att fullfölja det jag påbörjat. Jag ville gärna inte berätta om det för ngn och höll det lite hemligt.
Och saknade samhörigheten jag faktist fick vara en del av där på arbetsplatsen. Jag fick äntligen vara ngn.

Jag behövde inte sitta hemma.
Ensam.
Hela dagen.
Och tycka att det var synd om mig själv.
Och ha ont.

Jag hämtade även hem familjen Karlström från deras Asienresa. Skjutsade hem från Arlanda.
Vi var ganska ledsna då. Allihopa. Två nära gick bort under samma semester. Sånt borde inte få hända ngn. Nånsin.

Smärtan i kroppen var okontrollerbar och fyllde bloggen för det mesta.
Jag var ledsen en del också och det är jag inte så ofta. Men det var jag då i Januari.

Jag blev ännu mer ledsen och besviken för en släkting till Mårty skrev hemska saker i min blogg.
Anklagade mig för både det ena och det andra.
Jag visste att personen i fråga bara vara avundsjuk och inte hade ngn sanning bakom dom hemska orden och kriget som denna startade.

Men innerst inne blev jag sårad. Och skämdes. Jag skämdes för att jag hade orsakat såna känslor hos ngn annan. Jag ville ju inget hellre än att jobba och klara mig själv. Bli frisk.

Det sista jag ville var att leva på min pojkvän. Vilket jag ännu idag efter snart 4 år som sjukskriven inte har gjort.

Jag började också fundera mer och mer på det där med att jag var överrörlig. Såg sambandet mellan rörligheten och Smärtan. Och att det fanns ngt som hette - Hypermobilitetsyndrom.

morfar och Marianne

Morfar är en riktig tekniknörd. Kusin Alex introducerade morfar för Spotify igår. Ungefär samtidigt som jag lärde mig vad det är.

Han är en hejjare på det där med datorer, mobiler och allt vad det heter.
Och han är mäkta imponerad av min kamera.

Men är inte lika sugen på att modella..
Varför är det så?

Gillar du att vara med på bild?